Nu verkar det vara som så att det var ett tag sedan jag uppdaterade i denna blogg. Detta beror på att jag har varit och turnérat med Rolling Stones och helt enkelt inte hunnit. Nu däremot är jag tillbaka och tänkte berätta lite om vad jag har haft för mig under den senaste tiden. Det började med att jag av misstag sköt mig med hästlugnande medel i benet och vaknade i en grotta iförd riddarrustning och en fjäderboa. Jag vaknade och såg en massa nakna kanibaler med händerna i byxfickorna. När dem fick syn på mig såg man att de precis som alla killar endast var ute efter en sak; att äta upp mig. Som tur var hade jag vaknat med ett fruktansvärt ryggskott. Med detta skott sköt jag ledarkanibalen. Oturligt nog var det flera hundra kvar. Mitt liv hängde nu på en skör tråd. Jag tog den tråden och klättrade ur grottan. Äntligen var jag fri men det var fortfarande en lång väg hem. Jag började knata. Efter ett tag stötte jag på en vis indian. Vi satte oss i hans tält och rökte fredspipa medans vi åt rökt lax och gräddfilssås. Han sa att han kunde ordna skjuts hem åt mig om jag lyckades svara på en gåta. Gåtan var: "varför bär inte tjurar byxor?". Jag funderade en lång stund på den kluriga och avgörande gåtan som indianen hade ställt mig. Jag förberedde mig för ett svar. "Därför att kor inte kan sy", svarade jag lungt och allvetande. Indianen gav mig en kyss på kinden, vilket jag vid tillfället tyckte var ganska bögigt men jag spelade med för han skulle ju trots allt fixa skjuts hem, och ringde i sin okarina. Det kom en märklig varelse som var 50% delfin, 50% skogshuggare och 50% nedrökt känguru. Han tog mig i sin ficka och studsade hela vägen hem till gullmarsplan där jag blev avsläppt. Klockan var sent på natten och jag hade inget busskort så jag började en upptäcksfärd på min väg hem. Jag var tvungen att kampa endast med hjälp av min egen underläpp och talgkottar som jag tände eld på. Min enda mat var en död grävling som jag hittade på vägkanten. Under natten bevittnade jag en brutal fight mellan en människa vid namn Rudolf och en sinnesförvirrad katt. Nattens mörker bringar fram väldigt märkliga händelser. Jag fick se en gammal tant som helt sonika ställde sig och rappade till beatet av en svart man som man inte kunde se. Jag fick bevittna hur en buss krockade i en trädstam, varpå busschauffören hoppade ur och skrek som Tarzan och sen studsade iväg in i skogen. Väldigt märkligt alltihop. Sen somnade jag, och på dagen skickade jag en röksignal till min gode vän och trogne kompanjon Stefan. Han hämtade mig och blev väldigt förbluffad över historien jag berättade. Inte för att den var så otroligt märklig, utan för att han själv hade varit med om exakt samma sak. Vi åkte hem till honom och jag tog en dusch. Det kändes som guds tårar sköljde av mig och helade min kropp och själ. När jag var ren och stefan hade plåtsrat om mina sår, både de som syns och de som man får leta lite för att hitta, åkte jag hem och här sitter jag nu och inte försöker försvara min frånvaro, utan snarare försöker för klara er, mina trogna läsare, varför jag har varit frånvarande. Men från och med nu, tills en liknande händelse sker igen, ska jag göra allt för att uppdatera här så ofta jag kan. Vi hörs snart! This i swear!
Puss och kram
AlexandeR
